Sanna The Hero !
God morgon fan ..
Här sittter jag, har varit vaken sen 6.
Somnade jätte tidigt igår, runt 9, så nu är jag ganska pigg om man bortser från denna jävla förkylning som jag åkt på.
Ska tvätta nu vid 7 och sen ska jag jobba vid 4 .
När jag stog ute och rökte (shame on me) på jobbet i förrgår så fick jag leka hjälte.
Såg en farbror komma ut från porten brevid, la märke till att han bar en kompost påse, och den sopptunnan som man kastar kompost i stog ungefär där jag stog, sen så tänkte jag inte mer på det på en stund.
Efter några minuter kom jag på; Vart fan tog gubben vägen? Han hade gått upp i rök, syntes inte någonstans.
Så jag gick bort en bit och kikade och såg att stackars farbrorn hade slagit omkull och låg på marken bakom en snödriva.
Jag sprang fram och frågade hur det var med honom, men det va okej sa han, så jag försökte hjälpa honom upp.
Men då skrek han att det gjorde ont i höften, och undersköterska som jag (snart) är kunde jag se att höften va av eller iaf illa tilltygad för vänster benet va en bra bit kortare än det andra.
Försökte ta armkrok med honom för att hjälpa honom upp men det gick inte, han hade ingen styrsel i någon av benen.
Så tänkte jag att om jag sätter mej på huk så kan jag agera hävstång så han kan hålla på mina axlar så vi skulle ta oss upp men jag hade foppatofflor på mej eftersom jag bara planerat att gå ut och ta ett bloss så jag slirade omkring på isen där värr än bambi.
Jag frågade honom om jag skulle ringa efter någon som kunde hjälpa oss, för jag gav nästan upp, vi hade hållt på ett bra tag och det måste ha varit kallt för stackarn att ligga där i snön.
Så han bad mej springa in i hans lägenhet och hämta rullatorn för att ha lite mer stöd, smått i panik springer jag in, hämtar rullatorn och springer ut igen och slänger igen dörren, på vägen ut inser jag att det stog ju någon i lägenheten !!
Då var hans fru hemma, jag måste ju skrämt slag på henne när jag rusade in, snodde rulllatorn och kastade igen dörren !
Men ut igen iaf, tänkte om jag får honom till sittande så kanske det är lättare att ta sig upp än om man halvligger på alla fyra och började om samma procedur som tidigare fast denna gång med rullatorn på sidan om mej så både jag och han kunde få tag i något om vi skulle börja glida.
Så efter mycket om och men så kom vi upp.
Man såg hur skamsen han var, och det förstår jag. Kan inte vara roligt att bli gamal och behöva hjälp upp om man skulle halka omkull .
Sekunderna efter kom hans fru ut genom porten, och man såg verkligen hur ljuset gick upp för henne när hon såg att jag stog där med honom och hans rullator.
Men dom tackade så hjärtligt och så var det dax att springa in igen och fortsätta jobba.
Det är i sånna här lägen jag vet att jag valt rätt jobb, inte för att just det här incidenten tillhörde just mitt jobb, men att jobba med människor är så tacksamt. Man känner verkligen att man gör något bra om dagarna.
Jag har nog ganska bra karma !
Här sittter jag, har varit vaken sen 6.
Somnade jätte tidigt igår, runt 9, så nu är jag ganska pigg om man bortser från denna jävla förkylning som jag åkt på.
Ska tvätta nu vid 7 och sen ska jag jobba vid 4 .
När jag stog ute och rökte (shame on me) på jobbet i förrgår så fick jag leka hjälte.
Såg en farbror komma ut från porten brevid, la märke till att han bar en kompost påse, och den sopptunnan som man kastar kompost i stog ungefär där jag stog, sen så tänkte jag inte mer på det på en stund.
Efter några minuter kom jag på; Vart fan tog gubben vägen? Han hade gått upp i rök, syntes inte någonstans.
Så jag gick bort en bit och kikade och såg att stackars farbrorn hade slagit omkull och låg på marken bakom en snödriva.
Jag sprang fram och frågade hur det var med honom, men det va okej sa han, så jag försökte hjälpa honom upp.
Men då skrek han att det gjorde ont i höften, och undersköterska som jag (snart) är kunde jag se att höften va av eller iaf illa tilltygad för vänster benet va en bra bit kortare än det andra.
Försökte ta armkrok med honom för att hjälpa honom upp men det gick inte, han hade ingen styrsel i någon av benen.
Så tänkte jag att om jag sätter mej på huk så kan jag agera hävstång så han kan hålla på mina axlar så vi skulle ta oss upp men jag hade foppatofflor på mej eftersom jag bara planerat att gå ut och ta ett bloss så jag slirade omkring på isen där värr än bambi.
Jag frågade honom om jag skulle ringa efter någon som kunde hjälpa oss, för jag gav nästan upp, vi hade hållt på ett bra tag och det måste ha varit kallt för stackarn att ligga där i snön.
Så han bad mej springa in i hans lägenhet och hämta rullatorn för att ha lite mer stöd, smått i panik springer jag in, hämtar rullatorn och springer ut igen och slänger igen dörren, på vägen ut inser jag att det stog ju någon i lägenheten !!
Då var hans fru hemma, jag måste ju skrämt slag på henne när jag rusade in, snodde rulllatorn och kastade igen dörren !
Men ut igen iaf, tänkte om jag får honom till sittande så kanske det är lättare att ta sig upp än om man halvligger på alla fyra och började om samma procedur som tidigare fast denna gång med rullatorn på sidan om mej så både jag och han kunde få tag i något om vi skulle börja glida.
Så efter mycket om och men så kom vi upp.
Man såg hur skamsen han var, och det förstår jag. Kan inte vara roligt att bli gamal och behöva hjälp upp om man skulle halka omkull .
Sekunderna efter kom hans fru ut genom porten, och man såg verkligen hur ljuset gick upp för henne när hon såg att jag stog där med honom och hans rullator.
Men dom tackade så hjärtligt och så var det dax att springa in igen och fortsätta jobba.
Det är i sånna här lägen jag vet att jag valt rätt jobb, inte för att just det här incidenten tillhörde just mitt jobb, men att jobba med människor är så tacksamt. Man känner verkligen att man gör något bra om dagarna.
Jag har nog ganska bra karma !
Kommentarer
Trackback
