sannanasens

Bekräftelse. Som ett litet kvitto där det står: Duktig flicka! Du kan fortfarande fixa killar du vet att du ändå inte vill ha.
Varför gör jag det här om om om igen? Uppmuntrar lite lagom, håller kontakten, knixar och fixar. För att det känns bättre med små sms-pip i natten än en tyst lur? För att veta att valet att sova sked finns där om jag blir alltför ynklig?
Nästa gång jag träffar någon och tänker: mjaa...men om jag tittar på honom snett från höger...är det inte en liten fjäril som fladdrar därinne i bröstkorgen?
Då ska jag tänka efter. Jag menar inte att känslor inte kan växa fram, men ibland vet man bara. Punkt.

Helvete vad jag vill sova sked idag.